förmörka

Suédois

Étymologie

Dérivé de mörka, avec le préfixe för-.

Verbe

Conjugaison de förmörka	Actif	Passif
Infinitif	förmörka	förmörkas
Présent	förmörkar	förmörkas
Prétérit	förmörkade	förmörkades
Supin	förmörkat	förmörkats
Participe présent	förmörkande	—
Participe passé	—	förmörkad
Impératif	förmörka	—

förmörka \Prononciation ?\ transitif

1. Obscurcir, assombrir.
2. Éclipser.
   • Solen förmörkade månen.

     Le Soleil a éclipsé la Lune.

Références

• Ferdinand Schulthess, Svensk-fransk ordbok, 1922, 1^re édition → consulter cet ouvrage
• Svenska Akademiens ordbok, 2022 förmörka → consulter cet ouvrage