vända

Suédois

Étymologie

Étymologie manquante ou incomplète. Si vous la connaissez, vous pouvez l’ajouter en cliquant ici.

Verbe

Conjugaison de vända	Actif	Passif
infinitif	vända	vändas
présent	vänder	vändes, vänds
prétérit	vände	vändes
supin	vänt	vänts
participe présent	vändande	—
participe passé	vänd	—
imperatif	vänd	—

vända transitif /Prononciation ?/

1. Tourner, retourner, faire faire demi-tour à.
   • Vända ett blad.

     Tourner une feuille.

   • Vända någon ryggen.

     Tourner le dos à quelqu'un.

   • Vända sorgen i glädje.

     Changer le chagrin en joie.

   • Vända något till godo.

     Interpréter quelque chose en bien.

vända intransitif

1. Tourner, faire demi-tour.
   • Vända på något.

     Tourner quelque chose.

   • Vända på sig.

     Se tourner.

   • Vänd på dig!

     Tourne-toi !

   • Vrida och vända på.

     Tourner et retourner.

2. (Marine) Virer.
   • Klart att vända!

     Parez à virer !

vända sig

1. Se tourner.
   • Vända sig i graven.

     Se retourner dans sa tombe.

   • Vända sig mot någon.

     Se tourner vers quelqu'un.

2. Tourner, pivoter (sur).
   • Vinden har vänt sig.

     Le vent a tourné.

3. (Figuré) prendre une autre tournure.
4. Tomber sur, se porter sur, se retourner contre.

Synonymes

• vrida

Vocabulaire apparenté par le sens

• vända av
• vända bort
• vända från
• vända om
• vända till
• vända tillbaka
• vända upp
• vända ut
• vända utåt
• vända åter

Prononciation

→ Prononciation manquante. (Ajouter)

• Suède  :  écouter « vända  »
  

  

Références

• Thekla Hammar, Svensk-fransk ordbok, 1936, 1^ère édition. (vända)